Mamma, vardagskoordinator, mästerpannkaksmakare, vilande superagent och hängiven Whovian.
Sakletare. Egna-skämt-skrattare. O’boy-drickare. Muffinsbakare. Dagdrömmare. Vardagsuppfinnare. Duschsångare. Mobilfotograf. Lakritsfientlig. Projektpåbörjare. Silvertejpare. Listskrivare. Allmänsamlare. Filmrepliksentusiast.
Annars inget speciellt.
Hos oss bor inga monster under sängen eller i garderoben, de bor här – i källarkorridoren till tvättstugan.
Det är helt omöjligt att gå ner där utan att känna sig iakttagen och… vänta, är det där släpande steg?! Mamma Mia, här blir banne mig inget tvättat idag!
There Are 3 Comments
Jag får typ rysningar bara av att titta på bilden, så jag kan tänka mig att det inte är speciellt kul att gå ner där och tvätta på kvällarna…. huuh!
Usch, förstår precis vad du menar! Där jag bodde innan jag flyttade hemifrån var det en hel korridor i källaren som man skulle gå igenom för att gå till tvättstugan. Det var hemskt att gå dit. Vita skumma väggar och så fanns det förråd i ett dörrhål där det tydligen hade bott en uteliggare ett tag.. eller om det var på vinden? :/ Aja, i alla fall kände jag alltid på mig att det var något skumt där nere.
Det var en hiss hela vägen till källaren, en såndär hiss med dörrar på båda sidorna, som öppnades och stängdes av sig själva, och om någon hamnar i vägen när de ska stängas så öppnas dem igen. Såna automatiska dörrar. I alla fall så skulle jag och min moster (i min ålder) åka ner till tvättstugan, och jag var rädd, men hon brukar inte bli rädd i såna situationer så jag kände liksom att hon kunde lugna mig lite. När vi var där nere skämtade jag med henne, du vet när man tittar bakom någon och skriker xD så hon blev rädd. Sen skrattade vi lite, men så fick hon liksom också den här skumma känslan och blev rädd på riktigt. Så vi sprang hela vägen tillbaka till hissen och det kändes verkligen som att någon jagade oss!! Tryckte på hissknappen och skrek ”Skynda skynda skynda!!!”. När hissdörrarna öppnade sig sprang vi in och ställde oss längst bort mot dörrarna på andra sidan och vi hade verkligen panik. ”Stäng dörrarna!!” skrek vi och var säkert nära att kissa på oss. Så började dörrarna stängas. Sakta, sakta. När det var ungefär 10 cm kvar pustade vi ut. Vad tror du inte händer!? När det var ungefär 5 cm kvar öppnas dörrarna igen!! Som om det var någon som precis gick in. Och ingen av oss var nära dörröppnarknappen så det var så skumt! Vi fick ännu mer panik och stod och väntade på att dörrarna skulle stängas igen. Men jag fick en sån skum känsla, och kunde inte stå ut med tanken att något var i hissen med oss hela vägen upp till femte våningen, så precis innan dörrarna skulle stängas igen började jag springa. Ut från hissen, genom hela källarkorridoren, öppnade dörren till trapphuset, och min moster sprang efter med ”NEEEEEEJ, Vääänta på miiiig!!!” xD så sprang vi hela vägen upp till femte våningen xD
haha det var verkligen läskigt!
Hoppsan vad långt det blev x)