Idag är någonting konstigt – på ett bra sätt.
Jag vaknade till tonerna av De sista ljuva åren och när låten var slut var även alla spår av huvudvärk borta. Jag gick ner för trappan, såg reklam för pelargoner och blev ännu gladare. Flingorna visade sig vara slut … så jag passade på att bli ännu gladare över det faktum att jag nu hade en ursäkt att äta något godare. När solen snällt bländade mig under min solofrukost spelades ännu en dansbandsklassiker och jag skrämde mig själv lite genom att inse att jag kunde texten. Oavsett om det var Lars-Pers eller Claes-Werners så höll mitt glada humör i sig.

Ute sjöng fåglar, pratade mysiga gamla tanter och till och med den annars så vresiga busschauffören var go’ och gla’ idag.

Bara ett ord för det här: Vår!