En lång vecka börjar så sakteliga närma sig sitt slut. Imorgon är det fredag, vilket innebär att stora pojken får leka med sina kompisar hos dagmamman medan jag försöker ta igen saker som fått stryka på foten under veckan, som t.ex. städning, tvättvikande eller varför inte slå på stort och tvätta håret? Det är så oändligt mycket lättare att göra med bara ett barn att hålla koll på. Speciellt när det bara är till att stoppa ner barnet i fråga i sin babysitter och starta gung-funktionen. Tada! 

Den här veckan har känts lite extra lång eftersom att vi väntar på ett besked om en lägenhet vi hittat. För hyran vi har nu kan man nog leasa en mindre lyxyacht, vilket inte är helt uppskattat av plånboken. Den skriker förtvivlat och vrider sig i svåra plågor varje gång räkningarna ska betalas. Efter mycket letande har vi äntligen hittat en vi kan se oss själva bo i länge (tills vi har råd att ta steget till husägande, vill säga). Men det här med att vänta… Jag är inte skapt för det på något plan. Det är knappt att jag klarar av att vänta på bussen utan att bli frustrerad. Nu har vi väntat i två veckor på att få reda på om vi kommer få den eller inte, och än vet vi inte. Om vi, till vår lycka, faktiskt skulle få den så väntar ännu mer av just väntande. För det första så dröjer det ju eftersom att det är tre månaders uppsägning här och man kan ha så mycket roligare saker för sig än att betala dubbelhyror. Sedan ska det målas (orangea och svarta/limegröna väggar är inte riktigt min kopp té). Sen kommer flytten. Det är ju så att man hinner dö fjorton gånger om när man har mitt tålamodsspann.

Jag fyller kundkorg efter kundkorg online med inredningsprylar för tiotusentals kronor. Det är den mest effektiva tidsdödar-aktiviteten jag vet. Naturligtvis har de inte gått vidare till kassan, förrän nu. En enda liten pryl kämpade sig hela vägen fram till ”välj betalningsmetod” och kastade sig modigt rakt över mållinjen. Bra jobbat, nya snygga kaffemuggar! Bra jobbat. De kämpade så innerligt hårt att jag inte hade något annat val än att låta dem bli köpta. Allt annat vore orättvist. You had me at hello, och möjligtvis även at ”40% rabatt, kom och köp!”.

IMG_3442.PNG

Nu, nattning av ett barn, matning av ett annat och sedan ännu en stunds hjärndött fönstershoppande (displayshoppande?) på Rum21.