När jag är ledig har jag en viss tendens att bli helt asocial. Det är alltså inte bara bloggen som blir bortglömd (jag tycker nog att den räknas som något slags socialt substitut ändå), utan jag lägger mobilen på något smart ställe – gärna i ljudlöst läge såklart – och glömmer den där. Framemot kvällningen hör jag små ledsna vibrationer från en telefon som desperat försöker berätta för mig att batteriet håller på att ta slut och oftast kommer jag då ihåg att lägga den på laddning. Ser även ett antal sms och missade samtal, vilket är fascinerande, för hade jag haft mobilen på mig så hade ingen sökt mig.

Sedan gör jag om samma sak morgonen efter.

Och lite så har min julledighet sett ut. Mobilen har legat i fickor, handväskor och på byråer – med enda undantag för de stunder då jag känt det plötsliga behovet av att spela Quizkampen.