Jag och karln min var, med sonen i famnen, på besök på vår gamla gymnasieskola häromdagen. Tyvärr var det lektionstid för de flesta lärare, men de få vi hann träffa var glada att se oss – och vi dem. Att se de lärare man verkligen uppskattat känns som att återse en gammal vän.

Det finns dock många fler sorter på listan över lärare man haft under sin skolgång. De bra, de dåliga, de inspirerande, de rent av skrämmande, de otrevliga, de som inte skulle kunna lära ut en barnramsa ens en gång och de som genom något mirakel fått mig att minnas varenda lektion de någonsin haft.

Ett praktexempel på mindre bra lärare är en mellanstadielärare som sa till klassen att det var å det strängaste förbjudet att hoppa in och ut genom fönsteret, vilket många gjorde, då det dels var farligt och dels förstörde karmen. Därför var det viktigt att om man såg någon göra detta skulle man genast komma och säga till henne. En dag höll några elever på med hoppande in och ut, skrek och kastade saker. Jag minns att jag fick något tungt i huvudet. Jag blev ledsen och bestämde mig för att göra som fröken sagt, säga till henne om att de hoppade. Letade upp henne, sa till och fick frågan vilka det var som hoppade. Efter att ha nämnt de skyldiga och för mig själv insett att åtminstone en av dem tillhörde hennes skara av favoritelever fick jag ett snäsigt svar; ”Ingen tycker om en skvallerbytta”.

Samma lärare gjorde det alltid till en stor sak att uppmärksamma alla elevers födelsedag genom att skriva deras namn stort och fint på stora tavlan i klassrummet när man kom på morgonen. Stämde upp klassen till sång och gav födelsedagsbarnet extra mycket munter uppmärksamhet hela dagen. Jag fyllde år sist på året av alla i min klass och flög på små moln till skolan. Min dag! Äntligen! Men… tom tavla. Ingen sång. Bortglömd. Förmodligen för att ”ingen tycker om en skvallerbytta”.

Det är inte de där bästa lärarna som gjort att lågstadielärare står på mitt framtida utbildningsschema. Det är hon. Åtminstone mestadels hon. Inget barn ska behöva mötas av sånt. Alla ska tycka om att gå till skolan. Kanske kan jag göra skillnad.

Det enda som saknas för att göra slag i saken är väl den där klassiska tummen ur baken, ändan ur vagnen, båten ur dockan och diverse andra föremål som tydligen behövs flyttas på. Men en dag så!