”Jag duschar först, du tar så jäkla lång tid på dig…”

”Vad gör du där inne egentligen?”

First of all! Jag har mer hår att tvätta än du, älskling. Och jag schampoonerar mina indianlängder två gånger (TVÅ!) innan jag ger mig i kast med balsamet – som ska få verka. Du vet. Så att det blir… mjukigt.

”Är det allt?”

Ja! Eller. Ja… typ. Jag menar, jag rakar ju benen också. Och det ska gudarna veta, att om man slarvat yttepyttelite så är det plötsligt som att försöka avverka ett mindre skogsområde med en smörkniv. Kanske eventuellt ger bikinilinjen en touch up också. Man kan inte underskatta hur mycket som kan gå fel där! Det är som att spela Operation. Med en kritiskt slö skalpell eftersom att man är lite för snål för livet.

Okej, det kanske slinker in ett passionerat solo eller två från min senaste imaginära konsert. Men jag brinner för konsten! Aldrig att jag skulle lämna publiken besviken! Publiken. Du vet. De som tittar på. Eller ja, ingen tittar ju på mig i duschen – vad jag vet. Men vafan! Betalar de fullpris för min konsert så ska de få valuta för pengarna under min duschdokumentär också!

Hur jag förklarar vad? Vilken penis på duschkabinsväggen? Det är ingen penis! Det är en… öh, träd. EN träd, ja. Upp och ner. Sluta nu, imma är till för att ritas på.

Vad menar du med att varmvattnet är slut? Det var varmt när jag var där inne!