Vi har nu varit på teater med skolan.

Innan föreställningen varnade en kvinna oss för att det kunde vara stötande scener och liknande och att det då var tillåtet att gå ut i vestibulen och ta en paus från uppvisningen en stund innan man kom tillbaka. Pjäsen inleds med att tre män står stilla på scenen. En av dem hållandes en pistol. Han skakar en stund innan han går ner till en säng där det ligger en kvinna. Han sätter pistolen mot hennes huvud, tappar den, har sex och går. Man hade ju kunnat tänka sig att en pjäs som inleds med pistoler och sex hade kunnat vara lite mer actionfylld.. men icke! Allting gick i slowmotion och konstpauserna var oändligt många och långa.

Jag förstod verkligen inte mycket av vad som hände. Dock vet jag att det gick ut på att visa hur dåligt det är med droger – de miste nämligen sin son pga det osv.

Men seriöst:
En kvinna släpar sig över ett bord och försöker få sin man att vilja ha sex med henne, dock slutar det med att han ändå bara sätter sig i sängen och … "har egensex" som syster Rosa hade sagt. De svär och skriker och dricker vin med en vitklädd Judas Iskariot. Till slut får man reda på vad som hände barnet och det var grymt deprimerande, mer skrik och sen applåder… "applåder". Vad applåderade du för? Det tog slut.

Kort sagt måste jag få tillägga att det här var en av de … minst bästa teaterpjäser jag någonsin gått på. Pfft.