Morgonens symfoni spelades upp som vanligt. Klockan ringer hos grannen ovanför, som inte vaknar av den. Grannen ovanför köket promenerar runt i sina klackskor, som hon inte på några villkor kan vänta med att sätta på sig tills hon ska gå ut. Katterna jamar i kör och vill bli insläppta till husse, som fortfarande ligger i någon slags koma och inte vaknar även om jag skulle hoppa upp och ner i sängen spelandes på en vuvuzela. Jag öppnar inte dörren åt dem, så de tar saken i egna tassar. Skutt, upp på handtaget.

En tredje grannes hund börjar skälla. Grannen själv skäller högre. Fast på svenska. Och med betydligt fler svordomar och i högre antal decibel.

Barnen ovanför har vaknat. De har en boll.

Men vet ni vad, kära grannar? Om en månad har vi en nyfödd liten bebis. Grattis.