Man vet aldrig vad man hittar att äta till frukost en tidig morgon. Mellan O’boyen och mjölken tittade en liten morgontrött Samurai fram och väntade på att bli serverad min tallrik med (just då innehållandes) Havrefras för att kunna diska den på alla kvarvarande mjölkmolekyler.

Min andra lilla diskmaskin väntade troget på golvet i hopp om att jag skulle tappa en bit ost eller helt plötsligt börja smula ovanligt mycket med rostbrödet. Man vet ju aldrig.

Försökte mig på ett experiment igårkväll. Jag skulle ta reda på hur mycket kattmat som rymdes i de däringa små pälsbollarna då andra liksom kan ställa fram en dagsranson med torrfoder redan på morgonen medan jag måste portionera ut det flera gånger på en dag för att de inte ska äta allt, busa upp energin och pipa om mer. Vanligtvis får de en halv deciliter var per portion. Efter tre deciliter kände jag väl att det kanske var dags att ge upp experimentet och erkänna mig besegrad av de två vandrande svarta hålen…