Mina helt galet snygga skor kom med posten och åkte direkt upp på piedestalen. Nya skor får alltid extra mycket kärlek och uppmärksamhet hos mig (är jag störd? mycket möjligt). Rydell kom in genom dörren med ett postpaket i handen och sa ”du verkar ha fått något spännande här”. Jag bokstavligen flög upp ur stolen och kastade mig över det. Mums!

Köpte dom då av en av snyggingarna man hittade på fitnessfestivalen 2010. Brukar läsa hennes blogg när jag sitter på jobbet. Jag har inte rört en fena sen 2005 kanske, när jag höll på med hästar och whatnot. Men jag har faktiskt blivit lite inspirerad. När vi åkte till Göteborg för festivalen, Rydell och jag, så trodde jag stenhårt att jag skulle åka därifrån med enbart komplex, men faktiskt så trillade jag därifrån med lite motivation. Så varje dag nu går jag två kilometer i rasande tempo, äter nyttig(are) och överväger allvarligt att leta upp någon sport jag kan tänka mig att hänge mig åt. Jag har verkligen provat lite av allt; simning, fotboll, ridning, pingis, tennis, magdans… Rydell erbjuder (offrar!) sig och frågar om jag inte ska följa med till gymmet, men grejen är den att jag helt enkelt inte klarar av att göra sånt när jag vet att någon annan kan se. Nej, jag är medveten om att majoriteten inte bryr sig ett dugg om lilla mig där, men det är en mental blockering. Så, briljanta förslag på annat att göra, någon?