Jag vägrar att tro det!

Men Nyheterna och SMHI ljuger aldrig! – hehe.

Imorse när jag steg upp var det flera plusgrader och tråkigt, mörkt, kallt, blött regn ute. Men under dagen skulle tydligen det där ninja-snövädret från Polen smyga sig över oss och lagom till imorgon skulle vi (läs: olyckliga boendes i Östra Götaland och Södra Svealand) kika ut genom fönstret och se 1-2 decimeter snö. Kan ni fatta det? DECIMETER. Från att ha på sig gummistövlar mot regnet till att skotta, på en natt.

Jag brukade bli överlycklig när de första snöflingorna föll förut, nu blir jag allt annat. Visst, efter tillräckligt många år i det svenska klimatet så tröttnar man ju alltid lite, men det som fick bägaren att rinna över var ju smakprovet på istiden i februari. Det var ju helt värdelöst.

Mina amerikanska vänner suckar avundsjukt och konstaterar att de minsann aldrig sett snö annat än på TV (lyckostar). Kerra frågade mig så sent som igår hur kallt det egentligen måste vara för att det skulle komma snö. Jag svarade att det måste vara under 32 grader Fahrenheit (0 grader Celsius). Det blev tyst ett tag innan hon började gapskratta och sa att jag måste skoja med henne. När jag sedan berättade att den kallaste temperaturen någonsin i Sverige låg på cirka -64 Fahrenheit (-53,3 Celsius) blev det väldigt tvivlade hon ännu mer. Slutligen sa jag att en vanlig vinter kommer temperaturen utan besvär ner på en sisådär -7,6 Fahrenheit (-22 grader). Hon gick då AFK för att kolla hur kallt hon hade i frysen.

Anyways, tillbaka till ämnet snö. Vad sägs om snö kring julen och sen en liten skvätt till på sportlovet, och sen är det bra? Förslaget har min röst.