Idag, säger min lilla gravidapp (eller okej, min samling av appar om jag ska vara helt uppriktig), att om det lilla miraklet skulle födas nu så kan han/hon överleva utanför magen. Om bara 2-3 veckor så blir chanserna till och med goda eftersom att både lungor och tarmar borde vara fullt utvecklade då. Det är otroligt häftigt i min mening. Det är inte bara en liten sprattlande fisk (som det såg ut att vara på de tidiga ultraljuden), det är en liten människa. Ett litet knyte med känslor, åsikter (Mat. Nu.), behov och hela paketet. Och det har vi skapat. Själva.
Kittonia
Organiserat kaos
Mamma, vardagskoordinator, mästerpannkaksmakare, vilande superagent och hängiven Whovian.
Sakletare. Egna-skämt-skrattare. O’boy-drickare. Muffinsbakare. Dagdrömmare. Vardagsuppfinnare. Duschsångare. Mobilfotograf. Lakritsfientlig. Projektpåbörjare. Silvertejpare. Listskrivare. Allmänsamlare. Filmrepliksentusiast.
Annars inget speciellt.
-
Att dela bra musikfeb 1st, 2017
-
Att göra morgonDec 28th, 2016
-
Att ha besökokt 15th, 2016
-
Att vara mänskligaug 16th, 2016
-
Instagram did not return a 200.
There's 1 Comment
Så där räknade jag också ner. ”Barn som fötts i den här veckan har överlevt.” ”Nu är det mer än femtio procents chans.” Och så vidare. Och visst fick det mig att känna mig lugnare, men jag vågade aldrig riktigt tro på att allt skulle gå väl. Jag vågar fortfarande inte tro på det om jag ska vara ärlig.