Ingredienser:
50g jäst
100g smör
1 dl socker
3 dl mjölk
8 dl vetemjöl
1 ägg för pensling
Tålamod
Ett konstnärligt sätt att betrakta livet

Gör såhär:
Smula jästen och filosofera över varför du tycks vara den enda i din umgängeskrets som tycker att jäst faktiskt doftar gott.

Smält smöret och känn dig supersmart över att du gör det på låg värme från början så att det inte behöver stå och svalna. Häll i mjölken och känn av temperaturen som ett proffs – med fingret.

Blanda smörmjölken med jäst och socker och motstå frestelsen att smaka.

Måtta upp de 8 dl mjöl som ska användas och se ytterst skeptisk ut när du tillsatt hälften eftersom att det verkar vara långt ifrån tillräckligt. Dock utstrålar din magkänsla inget annat än ”hungrig!” så du väljer att inte lyssna på den utan nöjer dig med den utskrivna mängden.

Scratch that. Häll i lite till. Vad kan hända liksom?

Vispa frenetiskt och dröm om morgondagens supertriceps.

Vänd i den andra halvan av det uppmätta mjölet och misshandla degen energiskt tills den ger ifrån sig fisljudet du inte kan låta bli att fnittra lite åt inombords. Höhö… pffft.

Kämpa tappert för att dela degen i 16 precis lika stora delar. Forma sedan 16 kringlor med något underligt utseende. Intala dig själv att det är modern konst.

Använd de 30 minuternas jäsningstid till att inleda steg 2 i planen för att få maken att gå med på att skaffa hund. Eller diska. Vadhelst ni behagar.

Pensla med ett ägg och känn dig som en ninja efter att du lyckats stoppa in plåten i mitten av ugnen utan att bränna dig. Dubbelkolla att temperaturen verkligen står på 275 grader, vi vill inte återuppleva kakmassakern -09.

Kika in genom glasluckan åtminstone en 10-12 gånger under de 5 minuter kringlorna ska vara inne, som om det skulle garantera att resultatet blir bättre.

Ta ut, låt svalna och sluta aldrig förvånas över hur det aldrig blir ens LITE likt bakverken på bilden i boken.