image

Ja, precis sådär har jag skrivit under allt möjligt under gud vet hur många år nu. Kontrakt, ID-kort, målningar och en och annan skolkamrats arm med en permanent marker. Nu däremot, nu måste jag komma på en helt ny signatur och ta ett sorgfyllt farväl av min gamle trotjänare som jag kan skriva i sömnen… med förbundna ögon, ridandes på en lama.

Har fyllt mer än ett par sidor i olika mindre lyckligt lottade kollegieblock nu på senare tid i desperata försök att komma på en ny. Det känns omöjligt. Och vet ni vad som gör situationen ännu mer svår, frustrerande och … ond? Mitt nya efternamn kommer att börja på R. R, I tell you! Om det finns någon bokstav i denna värld som är svår att göra i en signatur utan att det ska se ut som lågskolefrökens rättnings-R så är det ju såklart den.

This just went from Mission Impossible to Mission-in-freakin’-sanity!

Back to the drawing board.