Ja, precis sådär har jag skrivit under allt möjligt under gud vet hur många år nu. Kontrakt, ID-kort, målningar och en och annan skolkamrats arm med en permanent marker. Nu däremot, nu måste jag komma på en helt ny signatur och ta ett sorgfyllt farväl av min gamle trotjänare som jag kan skriva i sömnen… med förbundna ögon, ridandes på en lama.
Har fyllt mer än ett par sidor i olika mindre lyckligt lottade kollegieblock nu på senare tid i desperata försök att komma på en ny. Det känns omöjligt. Och vet ni vad som gör situationen ännu mer svår, frustrerande och … ond? Mitt nya efternamn kommer att börja på R. R, I tell you! Om det finns någon bokstav i denna värld som är svår att göra i en signatur utan att det ska se ut som lågskolefrökens rättnings-R så är det ju såklart den.
This just went from Mission Impossible to Mission-in-freakin’-sanity!
Back to the drawing board.
There Are 3 Comments
SV: Kul att du läser den i alla fall! Kommer nog tillbaka till helgen (då lovet startar) och hoppas på mer tid till att fota och allt skoj! :) Hoppas du fortsätter läsa då ^^
SV; Ja visst såg det underbart ut?
Super skönt väder men som tyvärr aldrig kan hålla sig i flera dagar!
Oj sicken tjusig! Jag förstår att du kommer sörja att byta namn. Mitt Nilsson är dock inte så flashigt, hoppas hitta en man med ett extremt coolt och signaturvänligt namn!
Det är bara fint med mig för övrigt, tackar som frågar ;) Hoppas allt är väl med dig!