Imorgon kan jag äntligen gå till skolan ingen. Känns visserligen inte som det bästa jag kunnat tänka mig men visst visst. Är för övrigt matt som en liten luden ostbåge i en skål sardiner (jojo, det är illa det du) så vi får väl se om energin räcker hela dagen eller inte. Det tär på en att vara sjukling.

Vi har förresten mössprovning imorgon, då kanske man äntligen fattar att man faktiskt ska ta studenten det här året! För det kan jag ju dela med mig av att jag inte fattat hittills. Det är ju de stora barnen som gör det, inte vi som är födda 1991.

Jag orkar inte skriva så mycket, hade mest tänkt dela med mig av att jag lever och att jag nog kommer att fortsätta med det. Ska ta hand om mitt nackont nu.

Bai