Sjukdomen hade svårt att skiljas från min älskling, så den klamrade sig fast med näbbar och klor hela veckan och den hänger fortfarande kvar, dock inte med ett lika krampaktigt tag. Men trots detta så fick vi lite julklappshandling klart i lördags. Jag vaggade fram som en anka med ett hårt tag i hans hand för att inte halka (med matchande skräckslagen uppsyn så fort det var minsta halt) och han i sin tur såg ut som om han inte sovit på en vecka. Vi måste sett otroligt lyckliga ut.

Listan över klappar krympte fort och nu är det bara någon liten enstaka sak kvar innan vi kan pricka av den sista! Jag tror aldrig att vi har varit ute i såhär god tid. Visst, planen var att vi skulle börja i oktober, men sådana planer har en tendens att tja, aldrig genomföras helt enkelt. Tusen ursäkter och ett par kikar på klockan och så är det bra med den saken.

Skulle det vara så att vi inte hinner med att köpa alla julklappar så har vi ett reservpaket iallafall.

Och mina knubbiga små gravidfingrar i bakgrunden.