En iskall känsla i magen. Åh Gud nej, det har hänt igen. Låt det inte vara sant!

Jag springer in i sovrummet så fort benen bär mig och där ser jag den. Mobilladdaren. Jag hade glömt den framme. Jag kastar mig fram, sveper upp den från sängen och synar den noggrant. Prisa gudarna! Den har överlevt.

Är hon inte riktigt klok?, tänker ni nu. Vad för ohälsosam relation har hon till sin laddare? Tror hon att den kommer att bli deprimerad om den lämnas ensam? Eller misstänker hon att den lilla gröna stenätaren har bytt preferens?

Var inte löjliga. Jag vet att det inte finns någon grön stenätare. Han är orange. Med vita fläckar. Och lystrar till namnet Benny.

Ingenting tycks smaka så fantastiskt som en iPhone-laddare, i den kattens tycke. Mannen kan lämna sin svarta Samsung-laddare framme, serverad på silverfat och kryddad med tonfisk, men nej, endast mattes vita laddare duger. Tredje gången gillt. Kanske kan jag hålla detta exemplar vid liv längre än dess föregångare.

Kanske.

20140629-104940-38980954.jpg