Igår bar det av utan att jag visste vart. Jag skulle vara klar till klockan 18.00 och vid 18.15 var det AIS (ass in seat) som gällde. Vi körde rakt ut i skogen, dimman och ingenstans och det fanns inte en suck av en chans att jag skulle kunna lista ut vart vi var på väg. Mest för att jag har riktigt dåligt lokalsinne och säkerligen skulle kunna gå vilse i mitt eget trapphus, men även för att jag inte fått en enda ledtråd.

Destination X var Kristianopels Gästgiveri där min älskling bjöd mig på det lyxigaste julbord jag skådat, för att fira min födelsedag lite i förskott. Allting, utan undantag, var gott. Jag blev så lycklig som bara en gravid kvinna framför en dignande julbuffé kan bli! Jag fick kämpa hårt för att bekämpa impulsen att bara dra fram en stol till buffébordet och förse mig med kniv och gaffel.

Här tänkte jag infoga en fin bild, men det verkar inte som att WordPress tycker som jag. Ni får använda er fantasi istället. Tänk… mat. Och julpynt. Och mer mat.

När vi nått stadiet ”så mätta att vi börjar betvivla förmågan att gå och stå” var det dags att bege oss hemåt. Tjock, mätt och lycklig somnade jag som en klubbad säl och vaknade idag utan den där panikhungern som gör att jag måste slänga mig ut i köket för att kasta i mig Kalaspuffar (månadens grej…).

Idag är min riktiga födelsedag, men vem vill fylla år på en måndag? Så jag och bebis firar lite för oss själva här på jobbet med ett par av de där hemkokta karamellerna som jag stealth-aktigt ninjade ner i handväskan igår, prydligt invikta i en julservett. Jackpott.