Mannen jag jämför alla andra män med.
Från ”min pappa är starkare än din pappa” till att i vuxen ålder syna män inifrån och ut och fråga mig själv hur väl jag föreställer mig att de skulle komma överens med min far.

Du är min hjälte och hjältedåden du har bakom dig är många.
Alla okristligt tidiga morgnar du spenderat i den kvava cafeterian på simskolan. För att inte tala om alla iskalla timmar i ridhuset, eller tillfällen som den där gången då jag föll av en skenande häst och du kastade dig ner från den höga läktaren, redo att nita hästen med dina bara händer om den skulle vända och springa mot mig igen.

Tiden när mamma läste i Danmark och du ensam tog hand om tre rebelliska ungar, samtidigt som du jobbade och renoverade huset. Först nu förstår jag vilken enorm ansträngning det måste ha varit. Jag har bara två, som båda fortfarande är i ”gör som jag säger, annars tar jag dig under armen och bär iväg dig”-åldern och det närmsta jag kommer husrenovering är att städa ur min mikrovågsugn. Men bara det är svårt att hitta tid eller ork till.

Ska man vara riddare i skinande rustning så vet man även hur man behandlar en liten prinsessa, och det visade du verkligen när jag var 5 år gammal och du tog mig på en ”hemlig” och äventyrlig omväg på stan för att jag skulle få ta hål i öronen; vilket än idag är ett av mina finaste minnen.

Du är den som inspirerat mig till att alltid stå för orden ”jag löser det”, när jag yttrar dem. Som lärt mig och mina bröder att blodsband må vara något man föds till, men att en familj är något man väljer att vara.

Men störst av allt är vetskapen att hur jobbig, bråkig och temperamentsfull jag någonsin varit, eller hur många gånger jag som arg åttaåring skrikit att jag minsann hellre skulle vilja bo i skogen än hos er , så har du aldrig gett upp hoppet om mig och aldrig låtit mig kasta bort någonting med hårda ord. Jag har fått lära mig av mina misstag, men inte för en sekund har jag stått ensam.

På din kropp står våra namn; mitt, mammas, mina bröders och mina söners. I runskrift. Ingenting kunde vara mer passande, för du är vår klippa i stormen.

Du är den pappa jag, som ensamstående mamma, försöker spela min dubbla roll som.
Jag har alltid velat vara som du.

kittyvikerlakan
Kitty 1,5 år hjälper pappa att vika sängkläder, 1993.

noahochmorfar
Noah är så kär i sin morfar, 2015.