Barnytterkläder. Jag säger bara det.

Eller nej, jag har en hel del mer än så att säga om saken faktiskt. Hade jag lämnat det vid ”Barnytterkläder” så hade det varit allt annat än uttömmande. Förmodligen lite förvirrande. Är det något slags kodord? Ett krypto? Behöver jag skicka hjälp?

Det är så oerhört svårt att veta vad man ska klä på de små liven. Lösningen ligger i en ekvation som jag inte förstår att vi inte kan undvara fler forskare och matematiker för att klura på. Jag konstaterade tidigare idag att det hade suttit riktigt fint med en 100 sidor lång manual med riktlinjer för alla möjliga kombinationer av dagstemperaturer och väderlek. Inte för att jag överdrivet gärna skulle plöja igenom 100 sidor, men jag har svårt att tänka mig att den skulle bli kortare än så.

Jag ser ett par problem i det vanligaste rådet jag får:

”Klä bara på barnen lika mycket som du själv har på dig”

Briljant! Eller vänta nu. När vintern kommer har jag gärna på mig den snygga höstjackan lite för länge, fastklamrandes vid tanken att vintern, snön och det oundvikliga slasket fortfarande inte bokat tid för ankomst. Dessutom fryser jag nästan alltid om händerna eftersom att vantar och småbarnsgöra utomhus ofta inte är någon superb kombination. Det ska snytas här, knytas skor där, plockas ut små pillriga saker ut ettåriga munnar där… Och huvudbonader? De måste motiveras. 

– ”Men mamma, varför har inte du mössa på dig?”
”Du förstår, mammas hår… eller alltså, jag. Eh. Mamma fryser inte om huvudet.”
-”Nähä? Inte jag heller då!” *slänger mössan på golvet*
-”Eh. Jo, mamma fryser visst om huvudet förresten.”
-”Oj. Då kan du få låna min mössa.”
”Nej, den måste ju du ha.”
-”Varför då?
-”För att det är kallt ute.”
-”Men du har ju inte mössa, mamma?

Hej mössa. Hejdå en halvtimmes hårt arbete för att skapa något av huvud-riset.

För varmt? För kallt? För många lager? För få? En generell riktlinje som observerats i lekparken är att om barnen kan gå och leka obehindrat om vintern, då har de uppenbarligen för få lager på sig. När de tultar runt som stela sjöstjärnor, då börjar det likna något!

På sommaren är det sommar. Svinkallt i vinden och duggregn? Absolut, men jag SKA ha klänning. Det. Är. Sommar.

Barn däremot, ska vara helt täckta från topp till tå så att de inte nås av några solstrålar, men samtidigt ska de inte ha någonting på sig alls. En liten badblöja, på sin höjd, i kombination med SPF 3000+ och ett obligatoriskt lager sand, så att de kan ”få vara barn”, klättra i träd och äta sten. Det kan man tydligen inte göra som påklädd.

Oavsett årstid brukar det sluta med rådfrågande sms till min mamma, som inte haft små barn på över 20 år, om hur hon spår vädret för dagen, önskan om hennes recensioner av mina relativt vilda ytterklädsgissningar, en bra stunds stirrande och scrollande i väder-appen och eventuellt en omväg upp över stan för att se vad skyltdockorna hos Polarn o Pyret har på sig. Underställ? Nu? Det stämmer säkert…