När jag var gravid antog mina fötter månens form och storlek och gjorde det helt omöjligt för mig att ha klackar. Istället fick jag nöja mig med lågskor. Som om inte det var tillräckligt tråkigt så expanderade månarna väldigt fort och tillät mig snart inte bära något annat än UGGs. Jag kunde såklart försöka låtsas att det var något slags ironiskt hipster-fashion statement, men vem försökte jag lura? De står nu i ett hörn och väntar på att brännas på ett rituellt bål.

Hur som helst så har jag nu äntligen blivit av med den överdrivna månarean om fötterna och dök glatt in i skogarderoben. Dock tog det inte många simtag innan jag märkte något fasansfullt. En mardröm som blivit besannad! Mina förbannade fötter har blivit lite lite större efter graviditeten, vilket resulterar i att inga av mina skor längre passar. Inga, undantaget ett par vinterstövlar.

Jag lever och andas för min skogarderob! Jag uttalar tysta voodooförbannelser över folk som envisas med att gå ut i slitna gympaskor och kjol. Och nu sitter jag själv här med ett par stövlar och ett par gympaskor – i svart och neonrosa dessutom. Jag vill bara gråta.

Åtskilliga tusen kronor står i garderoben, prydligt uppradade på hyllor, och bara tittar sorgset på mig. Jag avskyr farväl…

Jag får ha något slags Öppet Hus för folk med storlek 38/39. Min kära mor var inte sen med att kila härifrån med mina absoluta favoritskor. Antar att de får ett bättre hem nu (cue sad music).

Det var bara till att blunda och dra kortet för att kunna ta ett första steg mot återuppbyggnad av skoimperiet. Ett litet steg för människan.