Var hälsade denna måndagstisdag (ja, det var ju ”söndag” igår, alltså blir det måndag idag, men det är ju tisdag…).

När jag gick upp imorse regnande det katter och hundar och vädret har ännu inte tröttnat på sig självt. Väl på jobbet muttrar jag lite för mig själv över att jag inte har med mig något att äta till lunch idag, men jag försöker vara äckligt positiv och upprepar mantrat Jag kan spara en liten fralla från frukosten – jag kan flyga, jag är inte rädd. Det var dock mindre effektivt.

När klockan slog lunch så kommer det ner en kille i receptionen. Han presenterar sig och berättar att han är ny på ett av företagen. Jag använder all min samlade charm och karisma och komponerar mästerrepliken ”Men hejsan, va trevligt”. Fasiken va svenskt. Lägger till att om han vill ha någon att äta lunch med någon dag så är det bara att säga till. Det kändes felsäkert eftersom att det är något man ska säga till nya människor på jobbet, men vanligtvis brukar de bara säga tack eller något och så hejar man lite lamt på varandra i någon vecka innan man återgår till att bara nicka lite sådär skumt när man råkar korsa varandras väg.

Men icke! Då han inte var lika genomsvensk så blev han glad och frågade om jag skulle med på en gång, han bjöd. Så det blev till att åka bil, kila till restaurangen på Åhléns och äta en stor, lyxig bakad potatis med skagenröra istället för att sitta här och snurra på stolen med min inplanerade torra lilla fralla.

Nöjd tjej.

image

Bilbild.

När man tar såna här bilder med folk man inte känner  tror de antingen att A) Man är dum i huvudet. Ibland även B) Ah… du är en sån där bloggare. Om främlingen, som i det här fallet, råkar vara en kille tillkommer även alternativet C) Fjortis…!?

Kontrade med att äga hans stats på RE5.