När kommer bebis?-vadslagningen är i full gång och listan med deltagare har börjat fyllas upp. Verkar som att de allra flesta tyckte att det var en rolig idé och var riktigt snabba på att leverera sina gissningar, både på datum och vikt.

Svågern drog till med en vikt på 12 kg. Inte för att han på något sätt tror att detta är fysiskt möjligt, snarare är det något slags snedvridet önsketänkande då han vill att Arsenal-matchstället han köpte i Turkiet i storlek 104 cl ska passa lite fortare. Alla sätt är bra utom de dåliga, antar jag.

Med 16 uppskrivna gissningar än så länge väntar jag in ytterligare några innan helgen, sen spikas (öhm, nej) listan upp på kylskåpet till allmän beskådan.

Men det var gårdagens projekt det – nu behöver jag ett nytt. Allt för att distrahera mig och mitt maniska minuträknande som alltid pågår oavsett vad jag väntar på. Det kan vara julafton, min födelsedag (de år jag inte totalt glömmer bort den – vilket har hänt), roliga tillställningar eller barnafödande. Det där med att luta mig tillbaka, ”njuta av stunden” och eventuellt till och med slappna av, det är inte och har aldrig varit min grej.

What’s the fun in that?