20131126-121000.jpg

Lådor. Fler lådor. Ännu fler lådor.

Sex dagar till flyttdagen och det har verkligen gått upp för mig hur min son har en särskild telepatisk förmåga. Han kan känna av om jag vill få något viktigt gjort och väljer de exakta tillfällena till att bryta ihop över något eller bli attackhungrig. Skulle jag å andra sidan bara sätta mig i soffan helt utan planer så leker han nöjt på golvet eller roar sig med att jaga katterna en liten stund.

Idag har jag fått en låda packad. En enda. Köket ser ut som om jag stängt in en nukleär detonation bara för att sedan öppna dörren igen och halvhjärtat sopa upp röran.

Köksskåpen innehåller två högar med engångstallrikar och en uppsättning glas. Resten ligger redan nerpackat eller i högar på diskbänk, matbord eller golv, i väntan på att motivationen att göra något åt det ska infinna sig. Varför kan man inte köpa motivation på burk? Jag hade behövt en lastpall, minst.

Försöker med musik, hög volym, låg volym, genre efter genre. Försöker med godis, självmutor, ett glas packnings-vin… Ännu har jag inte hittat något som får mig att se ljuset på andra sidan lådorna.

Har nått stadiet där jag bara rycker på axlarna och slänger ner allt i min närhet i samma låda (märkt med den detaljerade beskrivningen Blandat) trots att jag är fullt medveten om hur arg jag kommer bli på mig själv när jag inte hittar någonting vid uppackningen.

Frivilliga flyttpackare sökes.