Påståendet att någon mår mycket bättre efter morgonkoppen med kaffe brukar mötas av medhåll av valfritt slag. Det kan vara ett stilla nickande, ett ”jode…” eller rent av ett Upp med armarna i luften-Hallelujah-Amen. 

Själv står jag mest och funderar. ”Koppen”? Vaddå koppen? Som i singular?