image

Skåda! Mitt öra under ett lager antiseptisk LHP-salva. Av någon anledning slutar mammas råd rörande korkade saker helt att gälla om man bara stoppar in en handfull år mellan dagens datum och dagen då det uttalades. Briljant.

Jag har redan åtta hål i öronen, i de mjuka delarna, inga konstigheter. Men räcker det? Nej, jag bara måste göra ett till fast i de hårda delarna. Eller göra och göra, jag gick självfallet till en tatuerings- och piercingstudio. Det lät som om jag hade lite tråkigt och gjorde det själv med en synål, tändare och en isbit. Inte riktigt.

De första två dagarna var det fint, allt var bra, glass och ballong. Men det vore ju ingen sport om det inte gick åt pipsvängen. Det började svullna på lite, men tänkte inte mer på det förrän jag vaknade imorse och smycket hade tagit ett djupdyk in i mitt jätteöra och bäddat ner sig under ett lock av divserse äckligt. Petade på det. Svimmade.

Sitter och väntar på att någon ska ha tid att vara barnvakt så att jag kan gå och få eländet fixat.

Det måste sägas: mamma hade (återigen) rätt.