Nackdelen med att spela hög musik på morgonen är att man inte hör om någon kommer in genom dörren på nedervåningen. Jag har tillbringat morgonen med några 80-talsartister på hög på volym och så uppfattar jag ett svagt ljud där nere ifrån. Paranoid som jag är står jag blixtstilla och lyssnar.. jag hör ingenting mer, men jag var säker på att det var någonting. Och inte var det katterna. Beväpnad med första bästa föremål (i det här fallet en öppnad flaska handsprit – svider säkert) smyger jag mig på trappan och tar mig ljudlöst ner för den. Kikar runt som värsta James Bond. Pulsen stiger när jag inte ser något direkt men fortfarande är säker på att jag hörde något. Kikar på dörren, den står på glänt. Ytterligare några Bond-moves senare befinner jag mig osynlig på andra sidan matrummet och ser… snickaren i köket.

Jag trodde inte han skulle komma idag, men där stod jag nu med flaskan bakom ryggen, stort leende och säger helt casual ”Hejsan hejsan, du hittade in själv – så bra”. Han hälsade tillbaka och jag förstod att jag nog ska börja hålla lite bättre koll på när de ska komma…

Pulsen är nu normal – ska återgå till att göra mig iordning.

PS. Tycker ni att jag är konstig nu? Då skulle ni höra historien om kniven i Spanien.. men den spar vi nog. DS