Det här med att få icke barnrelaterade saker gjorda som tvåbarnsmorsa, det kräver engagemang. Riktigt ögonblickligt commitment. Om man kommer på något man vill eller måste göra och samtidigt råkar ha en sekund över, då gäller det att göra det direkt. Annars kommer det oundvikligen ett blöjbyte, matning, av-någon-anledning-obligatoriskt legobyggande eller ett ”mamma, titta här!” ivägen på en sekund. Gärna allt på samma gång.

Därför fann jag idag mig själv facebookandes tankar om benraknings-relaterade krigsskador till min mammagrupp, ståendes i badrummet, helt näck. No time for clothes! No time for någon jäkla handduk. Måste. Dela. Genast. 

Sedan öppnar man ögonen, kliver ur sin lilla verklighetsseparerade bubbla, skänker sin spegelbild en still tanke stavad ”wtf…” och återgår till vardagen i total förnekelse. Jag är fullt normal.

I annat fall skyller vi på stress.