Det är bara 18 dagar kvar till bröllopet. Arton små, snabba, långsamma, utdragna, härliga, tråkiga, roliga, njutningsfulla, stressiga dagar.

Jag har inte kunnat färdigställa allting inför festen på grund utav gäster som inte riktigt har förstått det här med OSA. Om svar anhålles. Ja, sen när man har lämnat sitt besked om huruvida man kommer eller inte – då håller man sig till det! Men icke. Det vore väl ingen sport antar jag. Nu är det snart två veckor sedan absolut sista datum för OSA gick ut, men ännu håller en del på att vela, dra ut på att svara och ”ska bara kolla” utan att göra det. Så här sitter jag och kan inte fortsätta mitt lilla arbete utan kommer förmodligen istället att få sitta dagarna innan och dö i någon slags blandning av stressrelaterad hjärnblödning och ångest.

En del av mig sitter och gnuggar händerna nöjt och väntar på att själv motta en bröllopsinbjudan senare av sagda gäster bara för att då vela, dra ut på det, ”glömma” OSA, ändra mig hit och dit och inte ge något definitivt svar förrän precis innan bruden trillar av pinn i ren frustration.

Sen ska jag fälla de onödigaste av kommentarer, kritisera saker jag aldrig skulle få för mig att kritisera i vanliga fall då det är riktigt otrevligt och oförskämt. Jag ska även fråga den blivande brudgummen om han är seriös med detta eller om han bara går igenom någon slags kris. Jag ska irritera själen ur bruden genom att så fort hon nämner en bröllopsdetalj jämföra den med mitt eget bröllop och dumförklara henne om hon inte väljer att göra likadant – för så gjorde vi på våååårt bröllop, därför är det automatiskt rätt.

Jag ska erbjuda mig att hjälpa till och sedan låta bli. Jag ska rynka på näsan åt alla föreslagna färgteman som inte är det jag själv hade, men skrika högt om de skulle välja samma då jag inte tycker om att bli kopierad. Jag ska tycka att stor budget är för vräkigt och att en liten budget är för snålt – och inte dra mig för att kommentera detta. Jag ska klaga på om de väljer att köpa butiksnytt, men ändå se ner på dem om de köper begagnat.

Ett annat alternativ är att praktisera konsten normalt hyfs, vara en bra vän och inte skämma ut mig själv genom att bete mig så dåligt. Men jag antar att det inte är någon sport?