Det finns något jag stör mig på till den milda grad att det är inget mindre än ett under att jag inte spricker!

”I-landsproblem”

Inte själva fenomenet I-landsproblem och inte ordet i sig.

Jag stör mig på det faktum att andra alltid ska minimera mina problem med det ordet. Saker som att jag nästan får ångest över det faktum att jag inte vet vad jag ska ha på mig, att jag måste flytta ett batteri mellan de olika fjärrkontrollerna, en död pixel på TVn eller att andra stoppar tillbaka pappret i After-Eight kartongen – jag får tycka att det är jobbigt om jag vill. Jag får anse att det är ett problem i min vardag som gör att den inte flyter på lika bra som den annars kunnat. Och det är banne mig ingen som ska stoppa mig från att sucka högt och himla med ögonen för att filmen jag vill streama måste buffra i tio minuter först!

Alla problem här i världen kan inte mäta sig med barnen på Afrikas horn eller varför inte en gammal hederlig Holocaust, men varför får det inte vara ett problem bara för att det är litet?