Idag (eller igår med tanke på vad klockan är .. 01:15) tog jag mig upp till Bastasjö för att se om jag klarade av att springa den där rundan jag gått de sista dagarna. Det kan jag dela med mig av att jag faktiskt kunde. Sen att jag nog inte kommer kunna röra mig imorgon, det är en annan historia.

Nu till poängen, mitt i skogen – inte ens tre meter (!) ifrån mig – brakar det ut en stor jäkla älg! Jag står blixtstilla och vågar knappt andas. Kommer han äta upp mig? Även om det kanske inte vad älgar vanligtvis gör så vet man aldrig om den jättestora saken tänkte göra ett undantag. Efter vad som kändes som en evighet, som som säkert inte var mer än maximalt 10 sekunder, bestämmer han sig för att inte äta mig och stövlar in i skogen på andra sidan spåret.

Kvar står jag och ser lite dum ut innan jag fortsätter springa. Väl hemma frågar pappa varför jag inte klubbade ner honom? Middagen kunde ju blivit lite mer exotisk än pizza då.

PS. Det allra värsta med den här historien är att det mest otroliga är det faktum att jag frivilligt sprang en runda. =( DS.