IMG_2572.JPG

Hallonbladsté tillskrivs alla möjliga fantastiska egenskaper och massvis med kvinnor lovordar de små tépåsarna.

Det ska ge mer energi till trötta gravidkroppar, stärka kroppens järndepåer, ge livmodern bästa förutsättningar att arbeta innan och under förlossning och hjälpa till vid läkningen efteråt. Ja, och en hel lista med andra saker som de övriga underliga örterna på innehållsförteckningen ska stå för.

Den enda egentliga nackdelen ska vara att det inte är så många som tycker att det är sådär överdrivet gott. Efter att nu ha påbörjat min första kopp är skriver jag under på det. Jag som bara brukar dricka sött jordgubbs- eller annat fruktté hoppar inte högt över den torra smaken av… löv. En hög blandade löv. Och typ citronskal.

Mjölk och socker får hålla sig på behörigt avstånd då åtminstone mjölken hämmar kroppens upptagningsförmåga av järn och annat tråkigt. Kanske är det här en smak man vänjer sig vid. Med tanke på att man tydligen ska trappa upp från en till fyra koppar om dagen så får jag sannerligen hoppas det.

Under förra graviditeten hade jag så många komplikationer att jag aldrig hade chansen att prova några av alla de uråldriga, hemsnickrade, underhållande tipsen som regnar över alla som bär på en sån här jordglob till mage. Men den här gången är det bara att köra på. Varför inte?

Brrr…