Grönt ljus. Det betyder vanligtvis att det är fritt fram, gå! Kör! Inga hinder.

Något jag har fått lära mig den senaste tiden är att när man skickar ut en inbjudan till ett bröllop så skickar man även med en liten osynlig grön lampa som blinkar frenetiskt i mottagarens ögon och så gott som utplånar alla befintliga kontakter som finns mellan hjärnan och munnen.

Om en annan människa (antaget släkt eller vän) berättar för dig att denne har köpt en ny bil och du tycker att rishögen ser för jävlig ut, så kan du ändå tänka dig att sparka lite på däcken, kika under huven och humma om att det minsann var ett kap han gjort – bara för att du inser att den här nyheten ändå är viktig för din vän eller släkting och du vet bättre än att vara ett totalt jäkla rövhål (om ni ursäktar min franska).

Men samtidigt, om en vän eller släkting berättar att denne ska gifta sig, ställa till med fest och fira sin kärlek, passar det hur bra som helst att kläcka ur sig diverse knäppheter och ohyfsade kommentarer som hade fått din mamma att vilja tvätta din tunga med tvål. Eller?

Nej, så gör man ju naturligtvis inte. Om man inte tycker att bröllopet är en bra idé (undantaget självklara saker som ”Framtida Hustrumisshandlare AB” eller ”Men, ni mår ju båda dåligt i förhållandet..?”) så håller man sin söta lilla mun stängd, formad till ett leende och sen tackar man antingen ja eller nej till inbjudan.

Låter som… normal hyfs, eller hur? Men av någon anledning behöver man tydligen inte ta hänsyn till sådant som hyfs, sunt förnuft eller valfri egenskap som kommer på köpet med social kompetens om man får en bröllopsinbjudan på posten. Det är grönt ljus.

Intressant.