Svärmor, som surfar och smurfar för fullt med sin iPad, brinner för sin trädgård, sitt växthus och allt odlingsbart. Hon hade visst hittat en blogg om Växthusliv och sa att hon funderade på att börja blogga själv.

Det hade kunnat vara så att jag målinriktat sitter och scrollar igenom sida efter sida med bloggteman med trädgårdsankytning och sparar ner dem för att presentera dem för henne vid ett senare tillfälle, just för att jag är en fantastiskt snäll svärdotter. Vi säger det. Det låter bättre än ”jag slösurfade och stötte på en bild på en fikus, då kom jag att tänka på dig”. Hur man än formulerar det så blir det inte riktigt rätt skulle jag vilja säga.

Jag hade gärna velat ha gröna fingrar själv, ha små tjusiga krukor med kryddor i köksfönstret och vackra blommor på balkongen som får grannarna på balkongen under att svära långa avundsjuka ramsor över sin lilla fula enbuske i något fryståligt material. Men ärligt talat, jag är tjejen som har ihjäl plastblommor. Enda gången mina fingrar är gröna är om jag doppat dem i guacamole. Den färdigköpta naturligtvis. För som tidigare fastställt i inlägget under är jag varken Mat-Tina eller Gordon Ramsey.