Den inte fullt så glamorösa sidan av småbarnslivet gjorde sig påmind inatt. Noah småkräks konstant från klockan sju, vilket kräver att man själv sover med ett öga öppet. Efter matningen runt 01:30 bestämmer han sig för att äntligen lätta på det lilla trycket i magen genom att kräkas en uppsjö över hela sin mamma.

Suckar lite, konstaterar att han själv magiskt klarade sig fläckfri och nattar om honom. Klädbyte nummer ett äger rum.

Drygt tjugo minuter senare vaknar han igen. De små stånkandena går inte att ta miste på, en styck bajsblöja coming up. Han verkar färdig så jag byter blöjan. När blöjan fälls ner så skickas en projektil med raketkraft mot mig. Oh, great.

Ny suck. Ser till att han är ren, torr och nerstoppad i sin pyjamas igen. Nattar om. Klädbyte nummer två. Börjar kännas väldigt Melodifestival.

Ytterligare en liten stund senare börjar han gny och gnälla. Plockar upp honom lagom för att se den lilla munnen fyllas med kräk och, japp… där kom hostningen. Förstklassig ansiktsmask och hårinpackning till den här mamman. Stryker det värsta ur ögonen och ser honom göra stora ögon.

Nöjd och pigg bebis vill nu bli underhållen för nu har det sovits färdigt. En snabb blick på klockan avslöjar att hon är alldeles för lite, men det bekommer såklart inte honom.

Tacka gudarna för kaffe.

IMG_2875.JPG