Det känns udda att komma på sig själv med att stå och stryka gardiner. Ja, utan att mamma har gnällt på en i minst en vecka och sagt att om man inte stryker de förbaskade gardinerna så … ja, och så följer att man inte får göra något man planerat. Men nu står jag alltså här och betraktar de nyuppsatta gardinerna och suckar lite över att mamma aldrig ser när jag gör sånt här på eget bevåg. Det är helt enkelt inte samma sak att göra det hemma hos mamma och pappa som att göra det när man själv bestämt att man vill… 22 mil bort. Typiskt. Bäst att mms:a en bild genast!

Var stolt mamma!