Att tappa någonting på golvet….

Jag hade lika gärna kunnat slänga ut det för Helms klyfta, från världens ände, sänka det i Marianergraven.

Det är bara till att slänga en sista blick på strumpan, hårsnodden, gaffeln, diskmedelsflaskan – vad det nu än må vara, och ta farväl. Åtminstone tills maken kommer och kan plocka upp det åt mig. Har vid ett par tillfällen tagit mig hela vägen ner till golvet i jakten på föremålet, men då får jag istället vackert vänta tills han kan komma och plocka upp mig.

Ibland kommer jag både ner och upp igen, suckandes och pustandes men ack så nöjd, men allt oftare har det börjat skriva in sig i fysikens lagar att detta inte längre ska vara möjligt.

Vad står man inte ut med för de små?