Nu är det äntligen 1 juni. Sommar. Värme. Semester på intågande.

Eller vänta.

Förra året, vill jag minnas, var det som att gå rakt in i en vägg så fort man öppnade ytterdörren. Man var tvungen att gå in inomhus för att svalka sig och jag gick till jobbet i sommarklänningar om morgnarna vid 7.15 utan att frysa ens litegrann –  vilket säger en del med tanke på att jag fryser konstant.

Återigen känner jag mig snuvad på växthuseffekten.