Idag tycker jag synd om alla butiksbiträden.

Folk kommer springades med hundratals femtioöringar var som de tänkt handla för och eftersom att det är jämna pengar och för att myntet är giltigt till och med imorgon så är ju många så illa tvungna att stoppa ner skiten i kassaapparaten. Grattis.

Jag hade 15 stycken hemma. Jag slängde dom.

Det känns fel att slänga pengar. Eller riktigt bra. Jag har råd att kasta pengar, liksom. Hade för mycket. Ja, nu var det ju inte riktigt så det var, utan mer lathet som gjorde att jag inte orkade gå och växla in 15 femtioöringar. Stor mening. Okej om man haft ett hundratal eller så. Dagen då enkronan inte gäller längre, då får jag pallra mig dit. Nu när jag har packat varje dag i veckan ungefär så hittar jag fler och fler bortglömda enkronor. I fickor, lådor, skålar, under mattor och i sängen. Har sammanlagt fått ihop 283 kronor. Det är ju en ofattbar summa! Bara enkronor. De flesta låg i fickor i kläder som jag inte använt på länge samt i olika fack i gamla väskor. Där bunkrar man liksom upp med växelpengar när man får tillbaka i affären och inte orkar/kan stoppa dom i plånboken. Jag hade det som ”oh shit, glömde pengar till busssen”-kassa.

På tal om något helt annat så sitter jag här och fyrar av en 15-20 nysningar i timmen (kul kul när det ekar och låter som om någon slängt en handgranat – följt av ett litet ynkligt pip. Alla mina nysningar är pipiga… hmm). Man skulle kunna tro att jag är pälsallergiker och fått en katt uppstoppad i näsan. Fast jag är bara förkyld. Det är så kallt här ibland och sen växlar det till så pass varmt att man inte fläktar sig med allt man kommer åt. Papper, pärmar, Prismas Engelska Ordbok, you name it.

Jag föredrar det varmt. Gör du?