image

Det är hårt jobb att sova halva dagen, varje dag. Tänk så mycket envishet och disciplin det ska till för att timmarna ska fyllas upp.

Själv besitter jag noll och ingen självdisciplin, men trots det har jag idag blivit av med den sedan länge fruktade gym-oskulden. Min man torkade glädjetårarna och övriga träningsfanatiker i byggnaden ställde sig på led, hurrade, klappade mig i ryggen på väg ut och sjöng nationalsången i min ära.

Eller, man kan iallafall tycka att det är vad de borde ha gjort, med tanke på hur stor jag anser min relativt klena prestation var. Kanske kunde de döpt ett omklädningsrum efter mig?

Nu väntar en nära-döden-upplevelse när jag vaknar imorgon (träningsvärken låter inte vänta på sig) och i övermorgon ska jag åter igen fatta piskan och då är det dags att få min rygg att ångra allt ont den någonsin gjort.

Det återstår att se om jag lyckas fortsätta eller om jag bara lägger det till högen av alla saker jag låtit rinna ut i sanden. Jag har snart tillräckligt för att kunna skapa en 1:1-replika av Saharas dyner.

Nu, välförtjänt soffläge.