Sitter och myser i soffan till en bra serie (Warehouse 13) och allt är frid och fröjd. Men… vad är det som doftar?

Åh herre jävla gud, det brinner ju! Men var?

Vi flyger upp, sniffande som blodhundar. Är det tvn? Är det subwoofern? Är det spisen? Det doftar mest kring subwoofern så strömmen bryts på ett ögonblick. Vi drar fram den och tar sniff efter sniff kring lådans alla hörn. Någonting stämmer inte.

Vi drar fram den, men vänta nu. Doften hänger kvar på samma ställe. Hur är det möjligt? En snilleblixt senare trycker jag näsan mot tapeten. Det är banne mig väggen som doftar. En lätt dis börjar ta plats i vardagsrummet. Jag har sett tillräckligt många avsnitt av Stockholm brinner och 112 – På liv och död för att hinna tänka ut alla möjliga hemska utgångar av en väggbrand.

Kastar mig ner för trappan för att prata med grannarna under. Det visar sig att de har en öppen spis och att det är en spricka någonstans i rökkanalen.

Vår lägenhet blir snabbt obeboelig och vi får kasta oss iväg till mamma och pappa när röken svider i både hals och ögon trots alla fönster i fullt vädringsläge. Vill helst inte rökförgifta Elion. Stoffe fick köra tillbaka till lägenheten och vaka med brandsläckare – just in case.

Nu har både golv och vägg börjat svalna så han kommer ut för att göra oss sällskap. Hela familjen har nu antagit en ljuvlig doft av rökt böckling. Bingo.

Askonsdagen. Isn’t it ironic?