Som förälder till två små barn lär man sig att uppskatta de fina stunderna i livet, som att få gå på toa ifred.

Är man riktigt duktig så kan man hitta chanser till egentid lite här och var. Att gå ut med soporna och hinna kolla Facebook i hissen. Eller ta trapporna och därmed ha tillräckligt med tid för att skicka sms om annat än att blöjorna är slut. Rekommenderas dock ej med fler än tre soppåsar.

En trotsande tvååring kräver mer uppmärksamhet än man någonsin trott sig kunna undvara. Att sedan ha en liten sex veckor gammal bebis med i bilden hjälper inte. Kan man köpa några magiska guldmynt i AppStore för att höja gränsen? There should be an app for that.

Egentid är alltså värt sin vikt i platinadoppade diamanter och när man sitter där på toaletten och kissar alldeles ensam utan någon dom rullar upp toarullen för att se hur lång den är, häller schampoo på golvet för att flaskan pruttar roligt, snurrar in sig i duschdraperiet för att det är fint eller startar tvättmaskinen utan att stänga luckan. Eller när man plötsligt njuter av lugnet i att bara ha ett barn att ta hand om ett par timmar istället för två – då tänker man att det omöjligt kan finnas något som heter ”för mycket egentid”.

Men det gör det.

Det blir väldigt tydligt när man en söndagskväll måste ta sin lilla bebis och flytta in på sjukhusets barnavdelning. RS. Detta hemska lilla virus, vad det kan ställa till.

Noah sover tryggt i sitt babynest bredvid mig, håller mitt finger sin hand och sprattlar och trasslar med sladdarna till apnélarmet han har fasttejpat på magen. En annan sladd är fasttejpad runt hans lilla lilla stortå. När han sover är sladdarna det enda som vittnar om att han är sjuk.

IMG_3331.JPG

Som tur väl är sover han många timmar i streck. När han är vaken hostar han sig trött och somnar igen.

Vi är isolerade på rummet och får inte gå ut. Jag spenderar timme ut och timme in med att bara titta på honom.

Just nu skulle jag ge vad som helst för att bara få åka hem och bli galen på Elion för att han inte kan låta bli granen, kissa med en hjälpreda, dammsuga tre gånger för att han envisas med att hämta och ställa skor på vardagsrumsmattan eller av miljoner andra anledningar behöva upprepa mantrat ”det är bara en fas…” medan jag sveper det kalla kaffet jag inte hunnit dricka.