Det är så spännande. Visserligen låter julstämningen fortfarande vänta på sig, det lilla jag kände försvann häromdagen – lite som strumpor i tvättmaskinen. ”Men var är helt säker på att den var här…” Vad som gör det spännande är att Elion inte har en aning om vad som väntar. Och jag har ingen aning om vad som väntar mig heller. Kommer Elion att vara rädd för tomten? Tycker han att julmat är gott? Kommer han, i enlighet med mina beräkningar, att finna snörena på julklapparna hundra gånger så intressant som innehållet? Kommer hans farmor äntligen att lyckas ta en bild på honom i tomteluva? (713:e gången gillt!)

Kommer det att kännas som jul fastän mina föräldrar tidigare i år flyttade från mitt barndomshem? Kommer farfar att spilla på deras helt sanslöst icke fukttåliga vardagsrumsgolv och därmed göra mig 100 kronor rikare efter ett ganska smaklöst med ändå självklart vad?

Imorgon får vi se.

Och i övermorgon för den delen, eftersom att vi på juldagen firar Julafton del 2 med makens familj. Med en tomte som ser det som sin livsuppgift att skrämma både barn och vuxna.

Idag slår vi in julklapparna, Elion och jag. Varma lussekatter till frukost framför granen. Polarexpressen på TVn i bakgrunden. Kanske trillar det fram lite julstämning ur det här.