Jag vet oftast vad klockan är beroende på vilket barnprogram som är igång på Barnkanalen. Jag kan städa, plocka eller smygäta kex i köket och bara lyssna efter vilka röster eller signaturmelodier som strömmar i vardagsrummet och så vet jag.

Men igår slog jag något slags imponerande rekord/lågvattenmärke när jag hör barnprogramledaren Markus påa ”Lata Lucy” och skrattar tantigt för mig själv; ”Nähädu, den gubben går inte, nu är det Pelle Kanin”, följt av att det faktiskt är Pelle Kanin som dundrar igång på högsta volym (note to self: byt gömställe på fjärrkontrollen).