Jag har återigen satt mig själv i en mycket jobbig situation. Jag blir stressad, nervös och rent ut sagt ledsen över den förlust man oundvikligen kommer att utsättas för…

… när man skaffar sig en ny mobil.

Alla bilder, videos, kontakter, geniala appar som håller koll på mitt liv åt mig – allting går, men är jobbigt, att överföra. Något jag däremot kommer att förlora och behöva sörja är framförallt mina framsteg i Candy crush saga! Nivå 90, farväl.

Vilka härliga i-landsproblem man kan ådra sig.

Maken beställde sig en Samsung Galaxy S4 i ”black mist”, eller svart som vanliga människor skulle säga, för några veckor sedan. Igår anlände den äntligen och han lånade min mobil. Varför? Jo, han radade upp sin gamla S3:a, min S2:a och Galaxy (1) för att ta en generationsbild med alla fyra samlade. Har vi problem? Ja, jo. Eventuellt.

Jag har sparat pengar för att vi skulle kunna köpa en hund i sommar, men då det inte kommer att bli av så plockade jag idag fram VISA-kortet för att online-shoppa mig en egen S4:a i kulören ”white frost”. För första gången på länge känner jag av lite buyer’s remorse då jag faktiskt hellre lägger varenda öre jag kommer över på Elion istället för mig själv. Får försöka bota det med ett mantra om att jag faktiskt behöver en ny telefon (sanning!) och att det tvunget skulle vara en sådan (halvsanning…). Jag hade absolut inte kunnat vänta lite till (småsanning) och att välja ett billigt alternativ finns inte på kartan (fraktionssanning).