Jag har alltid haft svårt för att någon som tränar [valfri kroppsdel] hårt kallar det för slakt. Hej och hå, nu ska jag slakta axlar! -liksom.

Jag har fått tänka om. Det jag utsatte mina ben, och framförallt mina vader, för igår kan inte ses som något annat än just regelrätt slakt. Jag är innerligt förvånad över att de ens är någorlunda brukbara idag. De kommer aldrig att prata med mig igen. (Ska vi slå vad? Hö hö… inte roligt.)

Imorgon väntar jag en fullfjädrad strejk med allt vad det innebär. Det hade ju kunnat vara okej med tanke på att min man har sin sista pappalediga fredag imorgon och därför är hemma och kan bli hunsad med… snällt ombedd att göra saker, men kvällen och natten ska han spendera på fest. Vad kan man säga, mer än Hyres: bra men billiga ben.

Nu, mer sånt här

image