Traditioner. Jag har inte så många med mina barn om man bortser från julafton och påskäggsletande.

Natten till skärtorsdagen kommer tranan och lämnar en liten present och lite godis i en upphängd socka och första riktigt varma lediga vårdagen köper vi mat i Ristorgskiosken och har picknick på en filt i solen i Amiralitetsparken i stan.

Det var allt.

Men nu har jag snubblat över en ny aktivitet som ska bli en årlig grej. Något som barnen lär älska och uppskatta desto mer under åren som kommer. Från ingenstans fick jag nämligen för mig att flippa bordet uppochner och plock fram färgpennor och kritor. Nu ska här skapas konstverk! Alla fick rita, måla och signera årets konstverk och sedan spraylackade jag undersidan så att det håller. Det var förmodligen jag som hade roligast… men hur busigt är det inte att få lov att rita på en av mammas möbler?

  
Jag kan se mig själv vända bordet uppochner efter nästa vårstädning också, lägga ett lager täckfärg och sedan go bananas med färgpennorna igen för 2017 års tavla. Visst, det är ingen som ser den om man inte har business under bordet. Men det brukar vi ha. Vi brukar släpa ut det stackars köksbordet i vardagsrummet för att agera grundstomme till våra kojor. Förmodligen byggs det fler kojor i det här hushållet än vad resten av befolkningen i länet gör tillsammans.

Eventuellt får den här aktiviteten ses över om jag någon gång köper ett dyrt och fint matbord. Eller inte. Förmodligen inte. Sannolikt får det här bordet fortsätta tjäna min familj tills den dag benen går av under tyngden av ett mjölkpaket. Kämpa!