I söndags så fick jag något plötsligt (och högst idiotiskt) infall då jag tyckte att jag skulle ge mig ut och springa. Mitt mål var Bastasjö och en kort runda där uppe, men icke. Istället så sprang jag hela vägen från Hässlegården och ner till Amiralen…! Tåls att sägas att jag inte rört mig sen.. tja, förra sommaren kanske. Och då var min kondition inte heller mycket att skryta om. Så hur jag lyckades ta mig ner dit förblir en gåta.

Kanske var det för att Christoffer jobbade och jag kände mig lite sällskapssjuk.

Drog naturligtvis på mig århundradets förkylning och känner mig nu liten och olycklig när träningsvärken har hunnit ikapp mig och min rinnande nos. Worst. Combination. Ever.



Igår fick jag förresten ett sms av mitt ex som förvånade mig ganska mycket. Det gick kort sagt ut på: Vad ska du göra med förlovningsringen? Eh.. ja. Den ska jag väl spara eftersom att den har ett emotionellt värde, that’s it. Han konstaterade att han inte alls tyckte att den hade det och att han (såklart) inte skulle ha den till någonting. Nähä, säger du det? På frågan om varför han frågade mig då fick jag ett: nvm.

Det spelar väl inte mig någon roll vad han gör med ringen, men måste man smsa bara för att förklätt i frågor berätta att man inte vill ha den? Nej, det måste man inte såvida man inte hör en röst i bakhuvudet som säger: rub it in.

Googlade du
How to piss of an ex eller kom det naturligt?