image

Som datumet på papprena avslöjar så var det flera dagar sedan jag skickade in dem. Har ännu inte bestämt mig för om jag fick en rejäl dos extra vuxenpoäng eller om de ogills efter allt mitt nervösa fnitter.

Jag vet inte hur många gånger jag läste igenom dem och konstaterade att jo, jag kan både mitt namn och personnummer utan att skriva fel. Imponerande. Jag har inte stavat mitt eget namn fel sedan den där sommardagen 1996 när jag skulle visa morfar att jag kunde skriva, men trots det läste jag allt tio gånger till – just in case.

Det värsta med att stirra på ett och samma papper länge i letandet efter eventuella stavfel är att man helt plötsligt tycks tappa förmågan att minnas hur ett ord ser ut. Hur många G är det i ”bekräftelse” nu igen?