Jag har verkligen inte känt något större behov av att ens peta på min blogg med en pinne på senaste tiden. Det är väl mest för att jag inte vill skriva en massa emoliknande saker om hur jobbigt livet är. För vem vill faktiskt lägga ner tid på att läsa om andra människors klagande om denne inte är känd, supersnygg, groteskt ful eller helt fruktansvärt misslyckad. Svenssonolycka är inte lika spännande.

Jag och S har alltså vår 2-årsdag idag och jag ska tillbringa kvällen ensam med någon film jag med största sannolikhet sett en sisådär 743 gånger innan eftersom att .. jaa, utbudet är begränsat numer. Tack IPRED.

Allting har varit väldigt motigt på sistone och ju mer vi fått att göra i skolan, desto mindre har jag fått gjort och desto motigare har det blivit att gå upp – och det, no surprise, resulterar i att man får mer att göra i skolan för att ta igen vad man missat. Så numer går jag runt och är stressad dygnet runt, sover ungefär 3 timmar och däremellan är jag bara i skolan utan att få något gjort iallafall. Dessutom går jag runt och är ständigt olycklig över att vara ensam.. jäkla avstånd.

Jag orkar inte -.-”